Lions delar ut 450 000 kronor till cancerforskning

Forskarna som får anslag är alla verksamma inom Verksamhetsområde urologi:
• Pernilla Sundqvist, verksamhetschef
• Henrik Ugge, specialistläkare
• Sabina Davidsson, enhetschef FoU-enheten
• Jessica Carlsson, biomedicinare

Forskning för bättre hantering av komplexa njurcystor

Pernilla Sundqvist har beviljats ett anslag på 100 000 kr. Hennes forskning är ett samarbete med alla nordiska länder. Samarbete är speciellt viktigt när det handlar om ovanliga tillstånd.

– Min forskning handlar om vätskefyllda cystor. Vattenblåsor på njurarna är mycket vanligt och helt ofarligt. En liten andel av cystorna är emellertid komplexa till sin natur och en viss andel av dem är i sin tur njurcancer, förklarar hon.

Idag saknas kunskap om operation är nödvändigt och hur ett uppföljningsprogram ska se ut. Målet med Pernillas forskning är att minska andelen onödiga operationer utan att minska säkerheten för patienten.

– Genom vårt nordiska samarbete hoppas jag kunna bidra till bättre vägledning för patienter och förbättrade internationella riktlinjer. Forskning inom njurtumörer har länge varit mitt fokus, och det är särskilt givande att arbeta tillsammans över landsgränser för att förbättra vården.

Kan blodprover avslöja aggressiv prostatacancer?

Henrik Ugge forskar om prostatacancer som väntas öka i takt med att befolkningen blir äldre. Därför är det viktigt att utveckla bättre metoder för att utreda sjukdomen.

– Bidraget på 50 000 kr gäller ett forskningsprojekt där vi planerar att undersöka proteiner i blodet hos män som har en allvarlig form av prostatacancer med dem som har en ofarlig form, berättar han.

Syftet i förlängningen är att hitta sätt att lättare fånga upp dem med allvarligare sjukdom.

– För mig är det mest givande med forskning att få fördjupa mig i en specifik fråga för att verkligen förstå den och bidra till förbättrad vård.

Sabina forskar om blodprov för bättre behandling av peniscancer

– Jag har beviljats ett anslag på 200 000 kr för att undersöka om cirkulerande cellfritt HPV-DNA kan användas för att förutsäga radikal kirurgi och behandlingssvar efter cytostatikabehandling. Vi vill även studera om det kan användas för att på ett bättre sätt än dagens metoder diagnosticera återfall av sjukdomen efter peniscancerkirurgi.

Skulle det visa sig att cirkulerande cellfritt HPV-DNA kan användas som en biomarkör för de frågeställningar som Sabina vill undersöka vore det en stor vinst både för den behandlande läkaren och för patienten.

– Nivåerna av cirkulerande cellfritt HPV-DNA kan mätas med hjälp av ett vanligt blodprov vilket gör att man med en icke-invasiv och okomplicerad metod kan studera tumörprogression både vid specifika tillfällen och över tid, säger hon.

Nytt forskningsprojekt kan minska onödiga operationer vid peniscancer

Jessica Carlsson har fått 100 000 kronor till sin forskning om peniscancer. Det är en ovanlig cancerform som drabbar cirka 2 av 100 000 män årligen i Sverige. För patienter där tumören inte spridit sig är prognosen oftast god, men vidd spridd sjukdom försämras överlevnadschanserna avsevärt.

– Peniscancern kan vara mycket allvarlig om den sprider sig till lymfkörtlarna. Problemet idag är att nuvarande diagnostiska metoder inte med säkerhet kan avgöra vilka patienter som behöver lymfkörtelkirurgi – en behandling som kan rädda liv men också innebär betydande risker. Därför är det av stor vikt att identifiera nya och mer tillförlitliga biomarkörer, säger hon.

Därför ska hon undersöka hur exosomer, små blåsor som cellerna använder för att kommunicera, i urin kan användas för att förbättra prognosen och behandlingsbesluten vid peniscancer. Exosomer innehåller genetisk information som kan påverka tumörutvecklingen. Tidigare studier har visat att exosomer i urin kan förutsäga sjukdomsförloppet vid andra cancerformer, men deras prognostiska värde vid peniscancer är ännu outforskat.

– Genom att analysera exosomer från urinprover hos män med peniscancer hoppas vi kunna identifiera specifika genuttrycksmönster som kan förutsäga risken för spridd sjukdom. Om vi lyckas kan vi skapa ett verktyg som möjliggör snabbare och mer träffsäkra behandlingsbeslut. Detta skulle innebära att färre patienter genomgår onödig kirurgi, att vårdens resurser används mer effektivt och – framför allt – att fler patienter får rätt behandling i rätt tid, avslutar hon.